Sträck på er kära kollegor. Ni gör en enormt stor skillnad för många människors liv. Du gör skillnad - #isstolt För ett år sedan hade vi precis deltagit i avslutningsceremonin för den by som ISS då sponsrat i två år genom Hand in Hand. Fulla av hopp åkte vi därifrån – det går att göra skillnad! Vår guide Mutu frågar då om vi orkar göra en avstickare för att besöka den by som Hand in Hand skulle vilja hjälpa de kommande två åren med hjälp av ISS – om vi ville fortsätta att stödja organisationens verksamhet. Så vi beger oss till byn Oonamalai. Men vi åker inte till huvudbyn. Istället åker vi till en plats utanför byn som kallas för “the tribe”. Här bor ett tjugotal familjer – de kastlösa. Och vi möter en helt ny verklighet. Mitt ute i ingenstans ligger husen utmed en liten gata. Men det här är något helt annat än det vi upplevt tidigare under dagen. De få vuxna vi ser sitter eller ligger utanför sina hus, eller i diket. Trasiga, smutsiga och med tomma blickar. Apatiska. De tittar inte på oss – trots att vår närvaro torde vara extremt uppseendeväckande. Fem långa, blonda, vita, i konstiga kläder – något som det garanterat aldrig sett förut. På deras bygata – där inga andra besökare kommer. De små barn vi ser är smutsiga och glädjelösa. Helt utan kläder. Och går förbi oss utan att ta notis. Vår guide förklarar att de kastlösa inte har något värde, vare sig för sig själva eller för någon annan. Därför kan de inte förhålla sig till vår närvaro – de är inga, de har ingen relation till omvärlden. Mutu förklarar också att den här delen av byn ligger cirka 30 år efter i utvecklingen jämfört med andra byar som de genomfört sina program i. De kastlösa är inte välkomna i huvudbyn vilket bland annat innebär att barnen inte har tillgång till någon skola. De flesta lider av en lokal ögonsjukdom och de kan inte skilja på rent och smutsigt vatten. De få minuter vi tillbringade i “the tribe” fastnade i våra minnesbanker för alltid. Livets lotteri var uppenbart. Hand in Hand-resa 2015
Download PDF file