möter omedelbart deras blickar och leenden, vi tar i hand och säger ”namaste” och allt är en stor härlig röra av sorl, skratt, gråt och känslor. Några barn hänger vackra handbundna blomsterkransar runt våra nackar, våra händer fylls med blombuketter som barnen plockat, och några av de äldre kvinnorna utför en ritual där de målar oss i pannan, tänder rökelse framför oss för att jaga bort onda andar och stryker ut någon form av färg på marken framför oss med samma betydelse. Tillslut ser vi vägskylten som visar att nu skall vi svänga av mot ”vår” by, Oonamalai. Vi gör en livsfarlig högersväng - som får oss passagerare att snabbt be en sista bön - över motorvägen och svänger in på en liten byväg som skal leda oss fram sista biten. Våra samtal stannar av och stämningen i bilen blir liksom lite tjock. Alla förbereder sig mentalt. Själv känner jag hur hjärtat börjar slå hårdare och fortare, och när bilen saktar in framför bytemplet där vi skall stiga av, känner jag hur tårarna redan bränner under ögonlocken. Det är tredje gången jag har förmånen att få träffa dessa bybor, och jag vet att även detta möte kommer att vara något alldeles speciellt. Något man inte kan förbereda sig för. Som berör in i hjärtat och fastnar där för evigt. Vi kliver ur bilen och möts av massor av lika förväntansfulla bybor. Äldre, vuxna och barn. Vi Sedan följer en rundvandring i byn där vi får hälsa på flera av byborna och höra dem och Hand in Hands representanter berätta om alla de aktiviteter som byprogrammet lett till. En kvinna berättar stolt hur hon valt att ta hjälp av Hand in Hand för att få en bättre vardag. Hon har fått hjälp att anlägga en liten köksträdgård med utvalda grödor med högt näringsinnehåll för att hon och hennes familj skall få så bra mat som möjligt i sig.
Download PDF file