Känslorna går inte att beskriva. Jag blev chockad när jag fick höra att jag blev vald till indienresan. Resedagbok, lördag 24 januari Först vill jag tacka alla som valde mig till den här resan. Känslorna går inte att beskriva. Jag blev chockad när jag fick höra att jag blev vald till indienresan. Inte ens i mina drömmar hade jag drömt om Indien. Först trodde jag att jag drömde, men det var verklighet. Flygplatsen var inte så modern och var inte så mycket jämfört med Arlandas flygplats och dess moderna tekniker. Då fick man en bild av staden och hur det ser ut. Det kändes tråkigt medan vi väntade på våra väskor. Vi fick vänta i 45 minuter tills väskorna kom ut på bandet. Dagen började med vår träff på Arlanda flygplats. Äntligen träffades vi och reseledaren Anja. Alla var jättetrevliga och vänliga. Jag kände mig trygg och bekväm med dem med tanke på att jag träffade dem för första gången. Innan resan kände jag mig lite spänd och lite orolig hur resan skulle vara med fyra reskamrater som jag aldrig hade träffat. Men så fort jag såg dem kändes det skönt. Innan vi kunde gå ut fick vi fylla i några papper på grund av säkerhetsskäl. När vi kom ut väntade två chaufförer i det fuktiga och + 23 C varma vädret. På vägen till hotellet såg vi många vägarbeten, ett av dem som höll på att byggas var det en järnvägsbro mitt i stan. Vart än man åkte såg man den. Efter presentationen åt vi frukost och Anja gav oss information och schema inför resan. Kl 9 flög vi och mellanlandade på Dohas flygplats där vi väntade på nästa flyg i 1,5 timme. Under tiden tog vi kort och åt lunch. Det var en trevlig flygplats med mycket folk. De flesta var indier. Sedan var det dags och ta nästa flyg till Chennai målplatsen. Resan dit tog 4,5 timmar. Vi landade kl 2 på morgonen helt trötta och sömniga. Innan vi kom in till våra rum hann klockan bli fyra på morgonen. Då var vi mycket trötta och helt slut. Då var dagen över. /Ghassan Ghareeb, resestipendiat 2015 Hand in Hand-resa 2015
Download PDF file